D.O. Monsant

Vi har talat oss varma för Montsant tidigare och nu börjar det äntligen bli möjligt att hitta viner från detta distrikt även i Sverige. Flera restauranger erbjuder vinet och nyligen hittade vi denna guldklimt på Systembolaget. Ett alldeles underbart vin, vid namnet Petit, för en nätt slant (95 kr) gjord av druvorna Garnatxa (grenache) och samsó (carignan) som likt systervinet Priorat har en hög alkoholhalt på 14.5 %. Viner från denna region i Katalonien (kring Tarragona) kallades tidigare Falset men är sedan tidigt 2000-tal en egen DO (Denominació d'Origen på katalanska) kallad Montsant efter bergen i området. Ut och leta!

Gås

En mat-högtid, javisst, men kreativt? Nja...
Då detta för mig innebär en släktmiddag, så finns det inte så mycket utrymme för experiment.
Jag har har däremot vinansvaret, vilket är väldigt kul!
Jag själv föredrar viner av druvan Pinot Noir till gås, så det brukar det bli. Förra året provade vi Fetzer Barrel Select och  Bourgogne Hautes Côtes de Nuits Les Dames de Vergy. Min fru, som är rödvins-allergiker drack Torricella.
I år provar vi två andra Pinot Noir-viner och min fru får en Puligny-Montrachet:

Beaune du Château Premier Cru 2006 och Chambolle-Musigny 2007

Intressant läsning

Årets största vinprovning:

Jordärtskocksoppa

Lagade en MYCKET god soppa härom dagen.
Du skalar och grovhackar skockorna, sen kokar du dom i vatten, fond och vin i typ 25 min. Sen slår du på grädde och kokar upp. Sen mixar du det hela och smakar av med cider, salt och peppar. Till detta drack vi detta utomordentliga vin:

Komplett recept

Gigondas

Gigondas är för mig en ny bekantskap. Distriktet ligger i södra Rhônedalen, någon mil från Châteauneuf-du-Pape. De ska bli spännande att smaka!

Barone Ricasoli

En av Italiens största vingården om hela 1200 hektar, var under hela sjuttio- och åttiotalet fram till 1993 ägda av det internationella vinföretaget Seagram. Chiantiviner generellt har rykte om sig att hålla relativt låg kvalitet beroende på massproduktion under många år. Detta är något som familjen Ricasoli efter återtagandet av släktvingården gjort allt för att ändra på.
Ombyggnationer av produktionsanläggningar och återplanteringar av misskötta plantor har hittills krävt investeringar på c:a 30 miljoner dollar.
Det kan vara en av orsakerna till att de just nu producerar så goda viner, jag köpte i dagarna deras Castello di Brolio 2005, Rocca Guicciarda Riserva och Brolio.

De får nu ligga i källaren ett tag, vi får se hur länge...

2002, 2005 och 2007

Enligt Systembolagets Årgångstabell är 2002 ett bra Champagneår.
Jag lägger två flaskor i källaren, så får vi prova någon gång...

Jag läser också att 2005 och 2007 är bra vinår från södra Rhônedalen, där Châteauneuf-du-Pape ligger. Jag lägger ner några därifrån också.

Languedoc - Vin i Minervois

Här följer en liten berättelse från vår semester i Languedoc sommaren 2009.

Vår dag började, efter en lite drygt timmes resa genom Corbières, i det lilla samhället Prat-Majou i Minervois västra hörn. Vi var på jakt efter en favorit från våra middagar som heter Prat-Majou Gay. Ett trevligt vin som fungerar till det mesta (inklusive matlagning). När vi landat på en liten och pittoresk vingård och provat lite vin och på hjälplig franska försökt berömma och förklara för vår vignerons att vi druckit hans vin i Sverige fick vi minsann veta att han inte exporterar vin hur som helst. Han producerar lokalt och inte sådär kommersiellt. Ja, det visade sig alltså att vi åkt till fel gård i byn. Denna tillverkare hette Prat-Majou Keim. Det var väl helt ok ändå och vi kände oss lite tvingade att köpa med oss en låda hem.
Efter denna något knackiga start styrde vi Volvon mot nästa mål; Chateau Villerambert-Julien i utanför Caunes-Minervois. Här blev vi mottagna med öppna armar dock av ägaren M. Julien. Hela det röda sortimentet gick vi igenom i det gamla kapellet som omvandlats till vinprovarrum. L’Opera, La Syrah, Chateau Villerambert-Julien, Ourdivielle samt deras rosévin blev det. Tre olika rödvin samt en låda rosé till terrassen fick vi med oss innan vi på inrådan av M. Julien åkte in till byn Caunes-Minervois för ett lunchstopp. Restaurang och hotell d’Alibert blev vi rekommenderade. Det här var på många sätt en mycket intressant upplevelse. I en fantastiskt trevlig gammal lokal nära stadshuset i byn satt vi och ett sällskap till. Det fanns bara en 4-rätters meny att välja på, drygt 20 euro, men med ett antal olika rätter att komponera ihop din lunch från. Vårt första misstag var att beställa in den lokala rätten cassoulet mitt i sommaren. Kyparen hostade till men tog ändå vår beställning. Om det nu var så fel kanske man inte skall ha de på meny, tänkte vi. Så här fortsatte det, vi försökte kommunicera med kyparen medan han mest gick omkring och hummande i bakgrunden. När vår medresenär Anna så till slut (på engelska) bad Klas att fråga hur gammalt stället var dök kyparen upp i bakom oss och sa att det kunde hon gott fråga honom, för att sedan försvinna igen. Jaha, hur länge har det funnits? Det visade sig då att 1) Kyparen faktiskt var ägaren som hette Frederick 2) Han var 5e generationen 3) Att han tidigare misstagit oss för ryssar. När det visade att vi var en kombination av Sverige, Katalonien och Bryssel mjuknade hans tidigare tuffa franska image ordentligt och efter långa samtal om vin, mat (i hans tartiflette använde han en kombination av brebis och parmesan) och diverse annat tipsade han sedan om några nya vingårdar för vår eftermiddag. Han ringde till och med till hans kompis Jean Baptiste Senat som enligt Frederick gjorde vin i ”modern och intressant stil” och berättade att vi var på väg.
Detta blev vårt första stopp i byn Trausse. Inte helt förvånande var denne vän minst lika bufflig och svårflörtad men vinet var helt ok. Definitivt inte insmickrande och det skulle nog behöva lite tid.
Dagens sista anhalt blev Borie de Maurel i byn Félines-Minervois med en betydlig mer professionell och framgångsrik framtoning, men ändå trevligt. Här kunde man stanna och äta smårätter och lyssna på musik och avnjuta vin på kvällen. Vi skulle ju vidare hemåt så vi gick på deras utbud. Trots att man spottar ut vinet började vi här, tyvärr, bli lite mätta på vin. Det kan vara en av anledningarna till att vi inte gick loss på alla cylindrar när vår sommelier som sista vin serverade en Sylla från 2006 (ett av världens 10 bästa vin enligt Robert Parker) Det var mycket riktigt ett fantastiskt vin och att vi inte köpte med oss det är något vi fortfarande inte riktigt kommit över. Belle de Nuit, Esprit d’Automne samt Rêve de Carignan fick vi med oss i alla fall. Här slutar vår dag i gröna vinlandskapet Minervois.

Boktips II

Jag fick Jancis Robinsons utmärkta bok om vin lagom till min födelsedag. Vad jag kan tyda så här långt så kommer den bli ett tacksamt stöd kring middagsbordet. Upplagd som en uppslagsbok i aflabetisk ordning där allt ifrån vin, druvtyp, glas och namn listas och beskrivs. Mycket trevlig läsning ser jag fram emot. Se upp, Klas, nu får du konkurrens på middagarna...

Priorat II

Till min glädje kan jag nu konstatera att Systembolaget tar in fler och fler viner från det katalanska distriktet Priorat. Mycket roligt. Jag har haft turen att prova en hel del Priorat under mina resor till Barcelona med omnejd under de senaste åren. Sedan 90-talet har detta område, eller DO, utvecklats otroligt och fått ett välförtjänt gott rykte.
Priorats historia sträcker sig långt tillbaka i tiden, så även dess tillverkningsmetoder. Namnet härstammar från munkar av kartusianordern, prieury, som på 11oo-talet etablerade sig i området.
Huvudsakliga druvor är Grenache (en av få högklassvin som lyckas med detta) samt Carignan.
Vinerna är ganska smakrika med relativt hög alkoholhalt, 13.5 % min för att kunna klassas som en Priorat. Den torra, steniga marken av skiffer och kvarts ger ganska tuffa förhållandet för odlingarna men så även vinet dess typiska karkatär.
Intressanta vinhus som jag stött på är Álvaro Palacios (Les Terasses har jag även hittat i Sverige), Mas Martinet och Costers del Siurana.
Som sagt, dyker ni på Priorat viner så prova det.
Nästa område på uppgång där nere tror jag kommer bli Montsant...

Languedoc – en jätte i förvandling

I Bolaget kan man läsa Britt Karlssons artikel om Languedoc, mycket intressant, kolla här!

Boktips

Jag vill passa på att tipsa alla om Jay McInernys bok A Hedonist in the Cellar. Den gamla 80- och 90-talsikonen Jay har nu bytt kokain och New York mot Vin och New York. Detta är samling texter från hans tid som vinskribent på tidskriften House & Garden.

Oerhört underhållande, rolig och informativ på ett sätt som tilltalar mig med en begränsad vinkunskap vad det gäller termer och årgångar. Vad dricker man för vin till choklad...eller sushi? Vilken druva påminner om Colin Farrell? Eller Orlando Bloom, lovande utan att någonsin leverera...?

Det är onekligen svårt att värja sig mot en vinbok vars första kapitel heter; My favourite white...

Provencalsk revansch

För alla er som rynkar på näsan åt sydfranska viner från provencalska rivieran skall jag nu försöka omvända er med hjälp av två st viner jag har druckit. Och nej, det är inte rosévin. Det är två ganska kraftiga röda viner från appellationerna Bandol och Bellet.
En Château de Pibarnon från 2001 samt en Château de Bellet från 2003. Framförallt Bellet måste jag framhålla som en nyfunnen favorit.

Priorat

Min kunskap om spanska viner har fördjupats ytterliggare efter ett besök på vingården Costers del Siurana i vindistriktet Priorat, syd-väst om Barcelona. Dom har ett litet men mycket spännande sortiment av viner som vi provat; Clos de l'Obac (Rött), Miserere (Rött), Dolc de l'Obac (Sött rött) , och Kyrie (Vitt). Enligt uppgift exporterar dom viner till Sverige.

Efter vinprovning åt vi en mycket bra lunch i Gratallops på en restaurang som hette Cellers de Gratallops.